För 2 år sedan va jag så himla lycklig och glad, mådde så himla bra och jag var en självsäker och stark tjej. Utan att jag visste om det så klarade jag mig så himla bra på egen hand. Det var 730 dagar sedan vi byggde på vagnen till skolavslutningen, men det känns som förra veckan. Jag provade skolavsutningslänningen några veckor innan, fällde några tårar och bloggade om hur hårt de skulle bli att sluta högstadiet och skiljas från dom jag älskar. För 730 dagar sedan var min familj tillsammans, det var sista månaden vi var en familj på riktigt. Jag saknar det varje dag. Även fast allt var åt helvete så var det den bästa sommaren i mitt liv. Jag var jespers princessa och blev behandlad som om jag var den enda tjejen på denna jord, har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Jag hade en bästa vän som alltid fanns vid min sida, sandra och jag sågs varje dag den sommaren. Vi hade så sjukt jävla roligt. Sandra, Robin, Henrik och Jag. Jag grät hela sommaren över jesper men på något sätt fick allt runt omkring mig att må bra. Mina tjejer var där hela tiden, kunde vända mig om och där fanns nästa axel att luta sig mot. Jag njöt av varje dag. Hade de så sjukt underbart. Kan inte förstå. Två år har gått. Jag började gymnasium, ensam, vilsen och sårad så tog jag dagen som den kom och skrattade mellan tårarna. Träffade nya underbara människor men ingen som ersatt dig eller dom andra. Det fanns liksom inte. Ställde till de rejält i skolan. Dennis togs från oss, skidorna gick åt helvete. Saknade allt som va så de värkte inom mig. Jag rasade samman många gånger, tog mig upp igen och avslutde första året i Torsby på bästa tänkbara sätt. Fick en kass sommar, den sög så jävla hårt. Inget va sig likt, fy fan vilken dålig sommar de va. Dåliga fyllor, ingen Dennis, ingen glädjespridare. Ingen familj, inga bus och tok. Ingen att älska, inga fina klasskamrater. Fy fan. Överlevde sommaren, påbörjade andra året, det har gått fort som fan.. Hösten va fin, flyttade till en trea med en vän, minnesvärda fyllor och trevliga stunder. Blev kär i andreas, lärde känna han och hans familj under vintern. Själva vintern sög, dåligt med snö, dåligt med skidåkning, en tävling. Våren smög sig på, kändes okej, många fina dagar. Fortfarande ingen familj men det var fint väder i alla fall. Nu är det maj, för 730 dagar sedan var jag världens lyckligaste tjej. Idag är den känslan långt, väldigt långt borta. Jag blir aldrig så glad igen och jag kommer aldrig ha en sådan underbar sommar framför mig igen, det vet jag. Det blir aldrig så bra igen, det är jobbigt att veta. Jag har twar, det är jobbigt. Det spelar egentligen ingen roll, jag vill bara ha någonstans att vara, ett ställe att trivas på. Vet inte vart jag ska vägen, vet inte vad jag ska göra. Vet inte vart jag ska bo. Jag önskar att jag hade varit klok nog att trycka på stop knappen för två år sedan. Hittade förstås aldrig en sådan knapp. Jag var bara 15 år men ändå så medveten. Nu ska jag bli frisk från twar, ska äta mina piller tills dom är slut, gå på lektionerna så länge dom varar, göra proven när det är provdatum. De är det enda jag vet. Har ingen aning om vad som kommer hända efter det, vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Sommaren 2012? vad är det? Jag vill vakna upp och inse att allt de är bara är en dröm, en mardröm som aldrig blev sann. Jag är så olycklig som man kan bli. Vill ha en famill, vill ha ett självförtroende, ett jobb, en bästa vän, jag vill ha någonstans att bo. Jag hade allt och nu har jag ingenting. Allt har ändrats så fort, vill inte se mig själv i spegeln längre. Jag vet att mina nära och kära i himlen skäms över mig när dom ser den jag blivit, måste framstå som en idiot som inte klarar av någonting. Vart är min familj? vart är all kärlek? vart tog allt vägen? Jag önskar att allt som har hänt bara är en dröm. Fan

Hej alla söta, vet att ni saknat mig. Jag har fullt upp med att överleva livet som de känns.. Som man säger "de gäller inte att överleva livet utan att leva livet. De ska jag göra i helgen, längtar. Skulle ju bi finväder också, hoppas!!! Alltså jag är liksom sugen på att dricka massa sprit och sen spåra ur, typ klä av mig, tattuera in brännvin på handen, sova på en parkbänk och gå hem och skämmas nästa dag, livet är väl bra lustigt. Känner mig fett fräsch i mitt långa fina hår, fejkbränna och löshår, vart är mina silikontuttar? dom kommer. Tycker om fejk, men hatar falskt. På min inne lista just nu är; ingenting. Utelista; twar. Twar twar twar, va är de egentligen?? vettefan, jag har det i alla fall. Piller är väl till för at knapras så varför inte :) Iband funderar jag på vad världen skulle vara utan mig, skulle ens världen märka om jag försvann? Aja. Nu har jag tyska och snart engelska. Men sitter i soffan och chillar ja, hårt att ligga på topp. Ska sätta på mig andreas tröja bara för att den luktar så gott :) hihiihih. Annars da, big brother? jadu vad vore stugan utan Rodney♥♥ marcelo är en riktig charmör, fler bad boys till folket!!!! Heh.. Happ, nästa låt på listan är väl starships, fan va jag längtar till helgen. Men såklart ska väl chris medina komma med sin äckliga låt och få mig att slå sönder något av ilska..!? ditt fula feta äckel ja skäms över dig, man borde göra en skurmopp av dig, så mycket är du värd. I-N-G-E-N-T-I-N-G. Fyyy faan för dig ditt fula missbildade helvete, tål inte fula människor. Tur att man är stilig..... På torsdag tar jag helg, och innan de ska jag hinna med ett besök i solariet, massa skola, skulle behövt skjuta, lite gos, läxor och ett besöka i bellis garderob! Förutom twar och dessa falska människor, så är jag glad. Har ju goa tjejer att bry mig om♥

Hade en önskan när jag kom till Finnskoga idag och de va att köra båda tävlingarna utan problem med astman, sen hade de inte spelat någon roll om jag bommat alla skott och åkt sämst av alla. Men ont gjorde de och jag antar att jag inte kunde förvänta mig att det skulle gå bra, känns tråkigt för dagen började superbra. Kändes helt okej och jag va jättetagGad. Efter många bom och stora problem, och med rejäl smärta kom jag iaf tillslut över mållinjen. Nu är jag hemma, hade velat åkt jaktstarten men vet att de inte hade gått. I över 1,5 år har jag haft det såå jobbigt. Står inte ut längre. Men jag ska ge det hela en chans till, är extra motiverad att komma tillbaka och längtan efter att passera mållinjen och fullfölja loppet smärtfritt är oerhört stor. Om ca 8 månader ska jag vara ute och kriga om placeringarna i snövädret. Nu ska jag dricka upp min redbull och kika i H&M kattalogen. Saknar andreas väldigt mycket. LOVE

vaknade upp hos andreas, drog till skolan för en lektion. Sedan storstädade jag lägenheten och efter de drog jag en timme klassiskt med René och småpojkarna :) sjukt svettigt, sjukt fin dag också. Annars da, längtar sjukt mycket tills fylle-sesongen drar igång, åh kommer bli galet.. Längtar efter pappa också, men vi ses ju på fredag♥ 1 natt på hemmaplan sen vidare mot sysslebäck = tävling, aaamaaagaaaadd sjukt nervös redan, haha! Ska torka håret och sen knalla ner på byn och käka lite sibylla med gjannen, fan va gott. Can't wait!! Happ, imornbitti blir de roadtrip till sysslebäck för a3 komb, spännande.. LOVE

you never realize how much you like someone until you watch them like someone else.